Sagan om en fabrik i Vårgårda

Det var en kall vinter det året. Människorna krympte ihop i kölden och blevo mindre, utom de som hade fabrik med skylt.

Forankras fabrik i Vårgårda, en anonym byggnad som mest liknade en förvuxen grå legokloss, hade ingen skylt. Den stod där som en slags tyst bakgrundsaktör, stadigt på sin plats men inte direkt inbjudande någon spontan applåd. Ingen i byn visste riktigt vad som hände där inne, och de få som gjorde det nöjde sig med att konstatera: "De har flaggor i alla fall och McDonalds är nära." Och så gick livet vidare.

Sen blev det höst.
Det började med ett möte. Ett sådant där möte som alla i början tror ska handla om vikten av att använda korrekt blankettkategorisering, men som plötsligt tar en oväntad sväng. "Vi borde kanske… sätta upp en skylt," sa någon, lite försynt. Det blev tyst i rummet. Någon tappade sitt pennlock. "En skylt?" ekade någon annan, som om ordet var lika revolutionerande som upptäckten av elektricitet. Det har vi ju pratat om i flera år, sa någon annan. Om det blir skyltar vad ska vi då prata om sen, sa en tredje. 

Hur som helt och hopp i tiden. Årstider gick och Idén tog fart. Det talades mer och mer om att fabriken behövde ett ansikte utåt, en slags identitet som inte bara handlade om flaggor och ett postnummer brevid McDonalds. Man började fundera på bilder. "Tänk om vi kunde sätta upp en bild på en lastbil som ser ut som den har blivit kär i sin last," sa någon. "Eller något som säger 'Vi är bra på saker', fast mer subtilt." Det var svårt att konkretisera, men viljan var där. Årstider gick, beslut togs ´ritningar togs fram. Skyltmakare konsulterades och en morgon dök en lastbil upp med den nya skyltningen och parkerade framför fabriken.
Någon gick ut och tog ett kort och någon annan sa att, "jaha, det där blir nog bra". 

När skyltarna och bilderna väl kom på plats förändrade de förstås ingenting, åtminstone inget av betydelse. Fabriken puttrade på som vanligt, och de flesta som körde förbi hade fullt upp med att undvika eventuella fartkameror eller fundera på vad de skulle beställa på McDonald’s för att ens märka något. En och annan kanske muttrade "Jaha, de har satt upp nåt nytt där borta" innan tanken försvann lika snabbt som den kom. En film lades upp, den fick 36 Likes och någon skrev att det var på tiden.

Men det är väl ändå något. I Vårgårda var det inte varje dag en fabrik fick ett nytt ansikte – även om det mest bara var ett ansikte som vinkade blygt mot förbipasserande och sa: "Hej. Vi finns här. Köp ett spännband."